Nu har jag precis kommit hem från en promenix med Lisen. Vi har pratat om allt mellan himel och jord och vi har blivit jagade av en stor plastbit, samtidigt som vi blev det så ringde kyrkklockan och vi trodde att vi skulle dö.
Men vi dog inte och tur var väl det. Eller? jo men de var tur, ganska nöjd med mitt liv, sådär kanske. Men de kan ju bli bättre.
Lisa är cool och nu ska jag äta bullar och dricka mjölk.



Sjukt snygga jag ryser. Åh mina nerver, yalla byee ;)