Att leka med känslor är lätt, alla kan det men frågan är om alla klarar av det? 
Känner man inte skuld så är det bara att köra på, men hur mår människorna i ens närhet då?
Man vet inte vad man förstör och vad som skulle kunna hända.
Vad kan hända med den personen som blir utsatt? Det är aldrig någon som tänker så långt.
Man tänker på sig själv.
Man mår bra för stunden.
Men personen det går ut över sen då?  Ja, den är borta.

Jag tänker så himla mycket men på något sätt är det bra. Man tänker på allt som har hänt. Allt bra, allt som man gärna skulle vilja glömma för vad som helst i hela världen. Man tänker på personer runt omkring sig. Har man själv vart sån? Hur skulle personen må? Jag kan inte påstå att livet är det lättaste som finns. Jag vill också kunna leka med andras känslor. Men är det värt det?
Är det glädje? På något sätt är det iallafall en konst.