En sak som är säkert är att man inte ska dricka när man är arg och helt jävla förbannad. Allt blir bara sämre. De är ju kul den där stunden när man är väck och tycker allt är underbart.  Men hur går det sen?
Det slutade med att jag gick hem helt själv halv 3, jag ringde någon som betyder men vad hände då? Mobilen dör.. Även om tårarna va nästintill där så tog jag mig samman, gick och gick och gick fel, hemma frös jag som en idiot, grinade och va sur. Somnade och vaknade med smärtor.  Blåmärken överallt och ont i hjärtat. Klockan 5 fick mamma komma och hämta mig. Jag va fortfarande full så till min stora förvånad berättade jag allt. Panikångest hade jag. De får man när de nära och allra bästa sviker. Det är fortfarande inte över. Tänk er att det är som att någon bara matar slag mot hjärtat och revbenen går sönder, så känns de.
Idag är en dag som jag bara vill sova bort. Men istället sitter jag och tänker och får mer och mer ont. Nu ligger jag på botten. Jag va redan ledsen, så en liten sak som den gjorde att jag bröt ihop. För mig är sånna saker stora saker.
Botten.